Jag känner mig instängd och rädd. när jag ser hur jag lever nu och när jag tänker tillbaka på alla saker som man har gjort, alla gånger man gråtit av skratt och gråtit av ilska och gråtit av ångest (ja jag har hemskt trånga tårkanaler) är det de här livet man ska leva nu? ett svensson liv där man jobbar 8-17 sen cyklar hem och gör mat, diskar och tvättar. Kanske tittar lite på tv och sen går och lägger sig. sen kommer helgen när man gör en god middag med sina vänner, kanske går ut en dag och på Söndagen ligger man och dör i soffan och ahr lite ångest för att det är måndag igen.

Jag gick nyss in på bloggen och såg bilderna som jag har på headern, och börja tänka på några händelser. och jag känner den rysande känslan igenom hela kroppen, från tårna upp till huvudet, jag märker att hela munnen dras uppåt och på 2 sekunder har hela hjärnan åkt tillbaka till den tiden. en otroligt skön känsla, en tid där man aldrig vet vad som ska hända, eller vad kvällen/dagen kommer bjuda på..jag måste ruska til mig igen för att komma tillbaka till verkligenheten, och tittar omkring mig och inser att jag sitter på kontoret och inser att jag måste ringa till ett till företag och låta vuxen och förnuftig. när hände det? när gick jag över och blev vuxen och förnuftig?

jag får panik, PANIK! jag måste ha lite spänning i livet annars går det inte! och det här är inte spänning! det här är svensson svensson.