snart syns jag inte längre

jag blir mindre och mindre för varje dag.
jag blir ihåligare och ihåligare för varje dag.
jag får mer och mer panik för varje dag.
och det suger, skulle man ju kunna säga.

Sitter på jobbet och funderar, det är ju tydligen något jag tycker om att göra nu för tiden. less, allmänt less.
jag ska väl också få det liv jag vill ha, som alla andra, men när?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0