sommar överallt förutom i sverige men jodå
det är du som väljer så var noga med ditt val..
jaha oj vart ska man börja? kommer inte ens ihåg när jag skrev sist. men det har hunnit hända en massa massa saker, jag åkte vidare över till Alanya igen, lessnade ur på Side. väl där i A så flippade allting ur, tror inte riktigt att någon här hemma kan förstå vad det är för liv vi lever där nere. men det slutade att jag insåg att det var dags att åka hem, efter 2 ½ månad i turkiet tog jag planet hem, men medtanke på allt drama som var därnere så skulle ju inte hemresan gå smidigt heller, man måste väl avsluta resan som den blev påbörjad eller?
var dyng när jag väl kom på transfern vid sisådär 4 snåret på natten, vaknade upp efter halva resan av att bilen började brinna så det var bara att ta sig ut på vägen där stod vi ca 8 personer (jag den enda från sverige) och väntade på en ny bil sen vidare mot flyget igen. väl avsläppta på flygplatsen får jag reda på att jag är på fel del och måste ta en taxi till den gaten jag ska till, inser att jag har ju inte en enda lira kvar men slänger mig i en taxi och tänker min fina underbara tanke "det löser sig", får dock inte smita undan på nått sätt så lämnar alla mina väskor i taxin och springer in (och hoppas att han inte ska sticka med alla mina grejer) igenom alla kontroller för att komma åt en bankomat och sen ut igen betala, få mina väskor och igenom allt igen för att tillslut få sova någon timme innan det är dags att mellan landa i istanbul. somnar i istanbul och vaknar av att det står en turkiskkvinna över mig och säger att mitt plan går om några minuter och inser att alla andra som ska på planet är borta och dte var bara att springa.
7 timmar senare, rullade tåget in i gävle in i ett lite gråare och kallare gävle, som en lite sjukare människa (men det får man väl vara beredd på när man har levt som man har gjort) och en aning mer slut som person än vad jag var när jag åkte. men sen skulle jag också vilja påstå att ju mer saker man upplever och gör ju mer lär man sig. alla historier som hände där nere får vi ta en annan gång det är påtok för mycket och vi måste få gallra ur lite vilka som får komma fram och vilka som föralltid kommer få stanna i det såkallade paradiset och det finns så många människor som jag har fått in i mitt liv tackvare dessa turkiet resor som jag älskar nått otroligt med det tackar jag för mig och avslutar det hela med lite bilder
jaha oj vart ska man börja? kommer inte ens ihåg när jag skrev sist. men det har hunnit hända en massa massa saker, jag åkte vidare över till Alanya igen, lessnade ur på Side. väl där i A så flippade allting ur, tror inte riktigt att någon här hemma kan förstå vad det är för liv vi lever där nere. men det slutade att jag insåg att det var dags att åka hem, efter 2 ½ månad i turkiet tog jag planet hem, men medtanke på allt drama som var därnere så skulle ju inte hemresan gå smidigt heller, man måste väl avsluta resan som den blev påbörjad eller?
var dyng när jag väl kom på transfern vid sisådär 4 snåret på natten, vaknade upp efter halva resan av att bilen började brinna så det var bara att ta sig ut på vägen där stod vi ca 8 personer (jag den enda från sverige) och väntade på en ny bil sen vidare mot flyget igen. väl avsläppta på flygplatsen får jag reda på att jag är på fel del och måste ta en taxi till den gaten jag ska till, inser att jag har ju inte en enda lira kvar men slänger mig i en taxi och tänker min fina underbara tanke "det löser sig", får dock inte smita undan på nått sätt så lämnar alla mina väskor i taxin och springer in (och hoppas att han inte ska sticka med alla mina grejer) igenom alla kontroller för att komma åt en bankomat och sen ut igen betala, få mina väskor och igenom allt igen för att tillslut få sova någon timme innan det är dags att mellan landa i istanbul. somnar i istanbul och vaknar av att det står en turkiskkvinna över mig och säger att mitt plan går om några minuter och inser att alla andra som ska på planet är borta och dte var bara att springa.
7 timmar senare, rullade tåget in i gävle in i ett lite gråare och kallare gävle, som en lite sjukare människa (men det får man väl vara beredd på när man har levt som man har gjort) och en aning mer slut som person än vad jag var när jag åkte. men sen skulle jag också vilja påstå att ju mer saker man upplever och gör ju mer lär man sig. alla historier som hände där nere får vi ta en annan gång det är påtok för mycket och vi måste få gallra ur lite vilka som får komma fram och vilka som föralltid kommer få stanna i det såkallade paradiset och det finns så många människor som jag har fått in i mitt liv tackvare dessa turkiet resor som jag älskar nått otroligt med det tackar jag för mig och avslutar det hela med lite bilder
Kommentarer
Trackback
